Klimatjournalisters vardag i Latinamerika präglas av knappa resurser, brist på data och ekonomisk press. Samtidigt är klimatfrågan i regionen akut – men underbevakad.
Efter närmare ett decennium som miljö- och klimatjournalist konstaterar Maria Monica Monsalve att hennes arbete i grunden handlar om kampen för information. Hon är baserad i Bogotá och arbetar med América Futura, ett hållbarhetsprojekt inom El País América, i en region där bristen på tillgängliga fakta har utvecklats till ett demokratiskt problem.
– Det största problemet är tillgången till information. I många fall finns det helt enkelt inte tillräckligt med data, säger hon.
En vetenskaplig och digital blind fläck
Maria Monica Monsalve beskriver en vardag där klimatbevakningen begränsas av att den lokala forskningen är underfinansierad. Det saknas ofta den vetenskapliga grund som krävs för att dra slutsatser om klimatförändringarnas faktiska konsekvenser i regionen.
När internationella forskargrupper försökt koppla extrema väderhändelser i Colombia och Venezuela till den globala uppvärmningen, har de tvingats ge upp på grund av bristande observationsdata. De modeller som används är ofta anpassade för nordliga breddgrader och fungerar dåligt i tropiska miljöer.
När data väl finns är den sällan offentlig.
– Om myndigheterna inte delar informationen måste vi göra formella förfrågningar. Det tar tid, och om de inte svarar måste man gå vidare juridiskt. Den processen är både långsam och resurskrävande, säger Maria Monica Monsalve.
Politiska prioriteringar bakom informationsbristen
Trots regeringens klimatprofil har anslagen till miljö- och forskningsinstitutioner minskat. Hon ser bristen på klimatdata som en direkt följd av politiska prioriteringar.
– Det finns engagerade forskare, men utan finansiering går det inte att göra den forskning som behövs.
I de stora medierna har miljöfrågorna låg prioritet.
– De blir viktiga först när det finns våld eller konflikter. Det bidrar till en förenklad bild av Latinamerika och gör det svårare att rapportera om långsamma kriser som klimatförändringar, säger Maria Monica Monsalve.
Utsatta journalister
Eftersom Maria Monica Monsalve arbetar från Bogotá och reser till konfliktområden vid behov, har hon ett visst skydd.
– Jag har aldrig känt mig hotad, men jag vet att jag har en privilegierad position.
För lokala journalister i regioner som Cauca, Chocó och Amazonas är situationen mer utsatt. Hoten kommer ofta från företag som kan inleda kostsamma rättsprocesser eller skapa konflikter i lokalsamhällen. I vissa fall väljer hon därför att inte publicera material för att skydda sina källor.
Låga löner, obetald övertid och osäkra anställningar gör också att många lämnar yrket.
– Det kommer en punkt när man inte längre har råd att vara journalist, säger Maria Monica Monsalve.
Trots utmaningarna fortsätter hon sitt arbete. Målet är att göra klimatforskning begriplig genom människors berättelser.
– Jag försöker alltid skriva som om jag förklarade det för min mamma.
Hennes erfarenheter visar att klimatjournalistik i Latinamerika också handlar om pressfrihet, tillgång till information och journalistikens roll för demokratin.
Text: Matilda Lann
Seminarium om miljöjournalistik
Torsdagen den 26 mars 2026 arrangerar Reportrar utan gränser, Sveriges Natur och JMK ett seminarium om miljöjournalistik: De betalar priset för din kartong. Medverkar gör de två colombianska miljöjournalisterna Jaramillo Rojas och Dahan Cifuentes, Erik Halkjaer (chefredaktör och ansvarig utgivare Sveriges Natur), Johan Schmidt (projketledare Reportrar utan gränser). Samtalet kommer bland annat att handla om skillnader mellan att vara miljöjournalist i Sverige och Colombia, hot mot journalister, svårigheter med ansvarsutkrävande från multinationella företag. Seminariet tolkas till engelska. Fri entré.
Tid klockan 15.00 – 17.00.
Plats: JMK Campus Albano.
