I sju år följde reportern Urban Hamid och filmaren Måns Berthas fyra kvinnliga journalister på Zan TV i Kabul. Nu visar SVT deras dokumentär ”Kabuls sista röster” som handlar om deras liv och vänskapen som växte fram emellan dem.
Dokumentären började i en annan tid. För sju år sedan fanns det hopp.
– Från början var tanken att vi skulle skildra Afghanistan genom dessa fyra kvinnors arbetsplats, Zan TV i Kabul, där kvinnor jobbade som journalister. När vi började filma så var utvecklingen på väg åt rätt håll. Sen tog talibanerna över. Nu är tv-stationen stängd. Journalisterna flydde och de fyra kvinnorna är flyktingar, säger Urban Hamid.
Värdefullt kontaktnät
I många år har han jobbat som krigskorrespondent och bevakat konflikter åt stora svenska medier. Urban Hamid satt dessutom i Reportrar utan gränsers styrelse och var tidigare vice ordförande i föreningen.
En stor del av hans engagemang för pressfrihetsfrågor i Reportrar utan gränser handlade om att stödja journalister och medier i Afghanistan. Genom sitt arbete hade han värdefulla kontakter som bland annat bidrog till att Reportrar utan gränser fick kontakt med journalisten Najwa Alimi som belönades med svenska regeringens pris för mänskliga rättigheter, Per Angerpriset, 2019.
En annan kvinnlig journalist som vi kunde hjälpa var Mursal Nabi som lyckades fly från talibanregimen och vars fall vi skrivit om på denna hemsida.
Båda kvinnorna jobbade för Zan TV och är med i dokumentärfilmen som sänds söndagen den 16:e augusti.
Sorglig utveckling i Afghanistan
Nu ser Urban Hamid med sorg på utvecklingen i Afghanistan.
– Kvinnor får inte röra sig utanför hemmet utan manliga släktingar. De får inte arbeta var som helst eller gå i skolan mer än några år, säger Urban Hamid.
Han berättar även att journalister inte får filma eller fotografera levande varelser.
– Talibanerna vill bygga upp ett samhälle som det var på 600-700-talet, fortsätter han.
Urban Hamid ser med förvåning på hur bevakningen förändrats i landet där Sverige tidigare hade militär personal och stora biståndsinsatser. Tidigare fanns det flera skildringar av läget där, i dag är det ovanligt. En förklaring är att det är svårt att rapportera från slutna länder, men han tror även att det finns andra skäl till att det blivit så.
– Tyvärr har vi journalister svårt att bolla med en eller två konflikter och sedan talibanerna tog över så har Ryssland attackerat Ukraina, konflikten i Gaza och nu Iran. Det är säkert många som inte håller med mig, men jag tror även att det finns en skamkänsla. Att man lämnade. Tänk på alla tolkar som jobbade åt den svenska militären i Afghanistan men inte har fått hjälp, säger Urban Hamid.
Absurda nya lagar
De senaste fem åren har pressfriheten i det närmaste strypts i det talibanstyrda landet. Sedan deras maktövertagande för fem år sedan har regimen utfärdat fler än 20 nationella direktiv och många regionala dekret som har strypt den fria journalistiken. I praktiken är det förbjudet att kritisera regimen och i början av 2026 infördes en ny straffrättslig lag.
RSF beskriver detta som ytterligare ett juridiskt verktyg för att kontrollera journalistiken.
Den nya lagen föreskriver fängelsestraff och piskning för förolämpning av emiratets ledning (20 piskrapp och sex månaders fängelse) eller talibanernas högste ledare (39 piskrapp och ett års fängelse).
– Det är absurda lagar. De religiösa fundamentalisterna har tagit ett järnhårt grepp om orden och bilderna i Afghanistan. De flesta kvinnliga journalisterna har lämnat sitt yrke och medierna måste skicka ut de bulletiner som regeringen matar dem med, säger Erik Larsson, talesperson för Reportrar utan gränser Sverige.
Raserat medielandskap
Sedan talibanerna återtog makten i augusti 2021 har medielandskapet raserats.
Endast tre månader efter deras maktövertagande var 40 procent av de afghanska mediekanalerna borta. Mer än två tredjedelar av de 12 000 journalister som var verksamma i landet 2021 har nu lämnat yrket.
Hotet om att gripas av talibanernas säkerhetsstyrkor och underrättelsetjänsten (GDI) hänger ständigt över dem som har stannat kvar.
Flera greps och torterades också av underrättelsetjänsten.
– Den extrema regimen har i det närmaste kastat tillbaka utvecklingen till medeltiden. I dag finns det bara ett fåtal exilmedier som ägnar sig åt en oberoende bevakning av vad som sker i landet som ligger på plats 175 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, säger Erik Larsson.
