Reportrar utan gränser (RSF) har intervjuat fem palestinska journalister från Gaza som fängslades i Israel efter den 7 oktober 2023. De vittnar om gripanden, tortyr och förhör kopplade till deras arbete i Gaza. Reportrar utan gränser kräver att alla godtyckligt frihetsberövade palestinska reportrar släpps omedelbart.
Journalisterna beskriver brutal misshandel utförd av israeliska fångvaktare. RSF anklagar nu den israeliska armén och landets inre säkerhetstjänst för att upprepade gånger ha gjort sig skyldiga till inhumana handlingar.
De fem journalister som RSF intervjuat är Alaa al-Sarraj, kameraman på produktionsbolaget Ain Media, Diaa al-Kahlout, lokal chefredaktör för den qatariska tidningen Al-Araby Al-Jadeed. Samt Shady Abu Sedo, kameraman på tv-kanalen Palestine Today, och Emad al-Ifranji, lokal redaktör för den palestinska dagstidningen Al-Quds. Den femte journalisten vill inte gå ut med sitt namn eftersom hen fruktar repressalier från den israeliska armén.
”Nu ska jag sticka ut ditt öga”
Tiden då Palestine Today-kameramannen Shady Abu Sedo arbetade som reporter känns i dag avlägsen. Så sent som den 18 mars 2024 rapporterade han fortfarande från Gaza. Just den dagen befann han sig vid al-Shifa-sjukhuset för att intervjua människor som skadats i de israeliska bombningarna, som inleddes fem månader tidigare som svar på Hamas attacker den 7 oktober 2023.
Trots att han identifierade sig som journalist greps han av israeliska soldater. Därefter hölls han fängslad i 572 dagar – först på militärbasen Sde Teiman, cirka tre mil från Gazaremsan i Negevöknen, och senare i fängelserna Ofer och Ketziot–Al Naqab.
Efter 19 månader av tortyr, förhör och våld – delvis kopplat till hans yrkesutövning – bär den 36-årige journalisten fortfarande på svåra psykiska trauman och fysiska skador som hindrar honom från att återgå till arbetet.
– Du lämnade din kamera på al-Shifa-sjukhuset – nu ska jag sticka ut ditt öga, ska en av hans fångvaktare ha sagt med hänvisning till platsen där Shady Abu Sedo greps. Därefter började han slå journalisten i ansiktet upprepade gånger.
Synen på Shady Abu Sedos högra öga har inte återvänt. I fängelset smittades han av skabb som fortfarande plågar honom och han lider av epilepsi, sömnsvårigheter och anorexi.
– Efter allt jag har sett klarar jag inte längre av att vara hemma mellan husets fyra väggar eller titta upp mot himlen utan att få ett anfall. Om jag inte tar lugnande börjar jag plötsligt skrika, säger han.
Shady Abu Sedo frigavs den 11 oktober 2025.
Klarar inte av att arbeta mer
Ingen av de fem journalister som intervjuats av Reportrar utan gränser (RSF) har kunnat återuppta arbetet som journalist efter frigivningen.
För vissa har de svåra fysiska och psykiska skadorna gjort det omöjligt. För andra är det den omfattande förstörelsen som ligger bakom.
Efter att Shady Abu Sedo frigetts upptäckte han att hans hem hade förstörts i israeliska flyganfall.
Viftade med presskort
– Jag förlorade mitt hus, min bil och all min journalistutrustning värd mer än 50 000 dollar, säger Alaa al-Sarraj, som satt frihetsberövad i 692 dagar – från den 16 november 2023 till den 11 oktober 2025.
Den 35-årige medarbetaren på produktionsbolaget Ain Media berättar att hela hans reportagearkiv förstördes.
– Men jag kan börja om från början, säger han.
Två av produktionsbolagets journalister har dödats av den israeliska armén, en sitter fortfarande fängslad och ytterligare två har varit försvunna sedan den 7 oktober 2023.
Liksom Shady Abu Sedo berättar de fyra andra mediearbetarna som intervjuats av RSF att de tydligt uppgav för den israeliska armén att de var journalister som enligt internationell rätt ska skyddas i krigszoner – när de greps i Gaza.
Alaa al-Sarraj greps den 16 november 2023 vid Netzarim, en checkpoint som den israeliska armén upprättat på Salah al-Din-vägen för att kontrollera befolkningen i den belägrade enklaven.
– Jag förhördes. Jag berättade att jag var journalist, och det var på den grunden jag greps, säger han.
Månaden därpå greps Diaa al-Kahlout, då chef för Gazaredaktionen på den Qatar-baserade tidningen Al-Araby Al-Jadeed (The New Arab på engelska), i Beit Lahya i norra Gaza den 7 december 2023.
Han ska upprepade gånger ha visat sitt presskort och sagt att han var journalist.
– Det spelar ingen roll, ska en soldat ha svarat.
Kort därefter var han en av hundratals tillfångatagna män – nakna och bakbundna – något som dokumenterades i en video filmad av en israelisk soldat.
Under gripandet och transporten misshandlades och förhördes den då 37-årige journalisten av soldater och av en officer som sade sig tillhöra Shin Bet, Israels inre säkerhetstjänst. Förhören handlade om hans artiklar, påstådda kopplingar till Hamas samt ägaren till mediebolaget där han arbetade.
När han försökte förklara tejpade en soldat igen hans mun.
– Jag förlorade allt hopp, minns han.
Därefter kastades han in i en lastbil och fördes till Israel med våld.
”Jag vet vem du är – du är journalist”
Emad al-Ifranji, nu 57 år, Gazachef för den palestinska dagstidningen Al-Quds, behövde inte presentera sig när han greps natten till den 18 mars 2024 vid al-Shifa-sjukhuset, dit han tagit sig för att få tillgång till el och internet.
– Jag vet vem du är. Du är en journalistveteran, ska soldaten ha sagt.
– Jag svarade att det stämde, berättar Emad al-Ifranji. Sedan släpade soldaten brutalt ut mig från byggnaden, och då började mardrömmen.
Tortyrlägret Sde Teiman
Fängelsevistelsen började i barackerna på militärbasen Sde Teiman i södra Israel.
– Där förlorar man sitt namn och blir ett nummer, säger Emad al-Ifranji, som liksom Shady Abu Sedo hölls frihetsberövad i 572 dagar.
Samtliga fem journalister som RSF intervjuat satt fängslade på basen, som av israeliska och internationella människorättsorganisationer beskrivits som ett tortyrläger.
Journalisterna berättar om misshandel, förnedring och svåra umbäranden. Ett återkommande tema i vittnesmålen är skräcken för återkommande misshandel som kunde ske utan förvarning. Journalisterna nekades medicinsk vård för frakturer och andra skador, vilket lett till långvariga och ibland bestående men.
Den lilla mängd mat och sömn som journalisterna fick räckte knappt för att hålla dem vid liv mellan slagen och förolämpningarna från soldaterna. I vittnesmålen förekommer också mycket allvarliga uppgifter om dödligt våld mot medfångar och sexuellt våld där hundar ska ha använts.
Efter Sde Teiman flyttades fyra av journalisterna till Ofer-fängelset nära Ramallah på den ockuperade Västbanken samt till Ketziot–Al Naqab nära Sinaiöknen. Alaa al-Sarraj satt en tid fängslad i Nafha-fängelset i södra Negev.
Övergrepp och misshandel fortsatte även där. Diaa al-Kahlout frigavs relativt snabbt, efter 33 dagar av våld och inhuman behandling på militärbasen.
Förhörda av Aman och Shin Bet
De som överlevde tiden i Sde Teiman beskriver ett system som är utformat för att ”underkuva människor”, enligt en av journalisterna. Förhören utgjorde en central del av detta system och journalisterna uppger att de utsattes för särskilt hård behandling.
Shady Abu Sedo berättar att han, innan han överlämnades till den officer som skadade hans högra öga, bands fast i flera timmar i det som kallades ”kylskåpet” – en cell, två gånger en meter, med iskall luftkonditionering som ”går in i märg och ben”.
Därefter förhördes han av en officer från den militära underrättelsetjänsten Aman om sitt journalistiska arbete: Hade han filmat i norra Gaza? Var han där den 7 oktober 2023? Kände han journalister som rapporterat om Hamas attack?
– Jag dödade alla journalister, och de jag inte dödade tog jag hit, ska förhörsledaren ha sagt, enligt Abu Sedo.
Senare placerades han i flera dagar i det som fångarna kallade ”diskot” – en byggnad där hög musik spelades dygnet runt för att bryta ned de intagna psykiskt.
Nästan alla fångar i Sde Teiman förhördes om israeliska gisslan, men journalisterna fick dessutom frågor specifikt kopplade till deras arbete i Gaza.
Alaa al-Sarraj säger att han förhördes om sin utbildning, sitt nätverk och sina kontakter med läkare på al-Shifa-sjukhuset, politiker, politiska organisationer och andra journalister.
– De ställde också vad man kan kalla strategiska frågor, säger han.
Emad al-Ifranji och Diaa al-Kahlout, som båda hade ledande roller på sina redaktioner, utsattes för minst fyra mycket våldsamma förhör av Aman och Shin Bet. Förhören tycks ha varit försök att få fram information som israeliska myndigheter anser taktiskt viktig i kriget.
I mars 2024 förhördes Emad al-Ifranji bland annat om en intervju han gjort tretton år tidigare med Yahya Sinwar, Hamasledaren i Gaza som Israel betraktar som den som låg bakom attackerna den 7 oktober 2023 och som dödades av den israeliska armén den 16 oktober 2024.
Journalister betraktas som "illegala kombattanter"
Domare vid domstolen i Beersheva har gett rättslig legitimitet åt de långvariga frihetsberövandena av civila som Israel identifierat som journalister.
I snabbt avklarade förhandlingar via telefon eller videolänk – utan juridiskt ombud – har domstolen gång på gång godkänt fortsatt frihetsberövande med stöd av Israels lag om ”illegala kombattanter” som reviderades efter den 7 oktober 2023 och används för tusentals fångar från Gaza.
Israels justitiedepartement uppger att domstolen informeras om en fånge identifieras som journalist, men säger samtidigt att man saknar specifik information om sådana fall.
Lagen har kritiserats av jurister och FN-experter eftersom begreppet ”illegal kombattant” anses otydligt och öppet för att missbruka.
En advokat specialiserad på palestinska fångar i Israel säger att lagen används för att rättfärdiga massgripanden och frihetsberövanden på obestämd tid baserade på hemligstämplad information.
Lasersikten mot ansiktet
Vid Emad al-Ifranjis första domstolsförhandling riktade fyra soldater lasersikten mot hans ansikte. Själva förhandlingen varade mindre än fem minuter, men han hann säga till domstolen att han ”skyddas av internationell rätt och den fjärde Genèvekonventionen”.
Via webbkamera frågade Shady Abu Sedo domaren:
– Hur kan jag vara en illegal kombattant? Jag är journalist.
Domarens svar ska ha varit:
– Du tillhör den palestinska terroristpressen.
Några dagar före frigivningen kallades journalisterna till nya möten med israelisk militär underrättelsetjänst, som enligt RSF rutinmässigt utsätter fångar för en sista hotfull markering. Flera uppger att de uttryckligen varnades för att återuppta sitt journalistiska arbete.
Systematisk förföljelse
– De fakta som redovisas här är mycket belastande för de israeliska myndigheterna, inklusive den israeliska armén, Shin Bet och rättsväsendet. De grep dessa journalister med vetskap om deras yrke och i vissa fall på grund av det. Journalisternas arbete användes som grund för förhör som övergick till tortyr under godtyckliga frihetsberövanden som legitimerades av domare, säger Martin Roux, samordnare för RSF:s krishjälp.
Han fortsätter.
– Dessa återkommande handlingar tyder på en systematisk förföljelse av journalister i Palestina, med syftet att förhindra mediebevakning av människorättsbrott begångna av den israeliska staten. RSF fortsätter att kräva att alla palestinska journalister som godtyckligt frihetsberövats av Israel omedelbart friges.
När RSF kontaktade den israeliska armén om de uppgifter som de fem journalisterna lämnat om sin fångenskap uppgav armén att den ”inte avsiktligt skadar journalister” och att den, trots den växande mängden vittnesmål och bevis, ”avvisar anklagelser om systematiska övergrepp mot fångar, inklusive journalister”. Shin Bet besvarade inte RSF:s frågor.
Enligt RSF:s uppgifter hålls för närvarande 19 palestinska journalister godtyckligt frihetsberövade av israeliska myndigheter. Två av dem, liksom de journalister som citeras i denna artikel, greps i Gazaremsan efter den 7 oktober 2023. Det handlar om Hani Issa, chefredaktör för Quds Net, och Amjad Arafat, reporter på produktionsbolaget Ain Media.
Ali Samoudi, en framstående palestinsk journalist och erfaren reporter verksam i Jenin på den norra ockuperade Västbanken, frigavs den 30 april 2026 efter ett år av felaktigt frihetsberövande. På dagen för sin frigivning uppgav han att han förlorat nästan 60 kilo under tiden i fångenskap, något han kopplade till den misshandel han utsatts för av israeliska myndigheter.
Israel ligger på plats 116 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.
Palestina ligger på plats 156 av 180.
