Den 7 oktober 2006 mördades den ryska journalisten och författaren Anna Politkovskaja i Moskva. Vem som beordrade mordet är fortfarande okänt. I Ryssland har repressionen hon varnade för hårdnat och oberoende journalistik är i praktiken utplånad.
Anna Politkovskaja sköts till döds den 7 oktober 2006 i sitt bostadshus på Lesnajagatan i Moskva. Fem inblandade personer dömdes 2014 till fängelsestraff på mellan tolv år och livstid. Men vem eller vilka som beordrade mordet är fortfarande okänt.
År 2018 slog Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fast att Ryssland hade brustit i att utreda vem som beställt mordet och i oktober 2021 preskriberades brottet.
Sedan Anna Politkovskaja mördades har utrymmet för oberoende journalistik i Ryssland systematiskt krympt. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har i stort sett alla oberoende medier förbjudits, blockerats, stämplats som ”utländska agenter” eller ”oönskade organisationer” eller tvingats fortsätta sin verksamhet i exil.
Novaja Gazeta drabbades hårt
Novaja Gazeta, tidningen där Anna Politkovskaja arbetade, har drabbats hårt av repressionen. Sedan 2000 har sex av tidningens journalister och medarbetare mördats. År 2022 drogs tidningens tillstånd för både den tryckta och digitala utgivningen in. Året därpå stämplades den tidigare chefredaktören och Nobelpristagaren Dmitrij Muratov som ”utländsk agent”.
Den 4 september 2026 stämplade det ryska justitieministeriet även Novaja Gazeta som ”utländsk agent”. Samtidigt fördes 106 personer med koppling till tidningen upp på myndigheternas lista över personer som anses vara ”anknutna till utländska agenter”.
Jag skrev bara om det jag hade bevittnat
”Vad i hela friden hade jag gjort som var så avskyvärt? Jag skrev helt enkelt om det jag hade bevittnat. Inget annat.”
Orden kommer från en text som hittades på Anna Politkovskajas dator efter mordet.
I texten beskriver Anna Politkovskaja ett Ryssland där journalister delades upp i ”de våra” och ”de andra”. De förstnämnda belönades av makthavarna, medan de andra gjordes till paria.
Hon nämner också vad hon själv hade utsatts för: ”förgiftningen, gripandena, hoten jag fått via brev och på nätet, löftena om att döda mig …”
Men det viktigaste, skriver hon, är något annat: att bevara möjligheten att utöva sitt yrke. Att kunna ”beskriva livet” och berätta om de människor som makthavarna helst vill tysta.
Ryssland ligger på plats 172 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2026.
