I Eritrea tystas inte bara journalister. Även poeter fängslas eller tvingas lämna sitt hemland. I mitten av november gavs antologin Bound as we are ut, med dikter av tio eritreanska poeter i exil. Utgivningen uppmärksammades med en poesifestival och samtal arrangerade av Wiens kommitté för mänskliga rättigheter i Eritrea. Björn Tunbäck från Reportrar utan gränser Sverige var inbjuden som talare.
Frusna ögonblick tydliggör brutaliteten
Den 19 november, var det 21 år sedan det sista livstecknet kom från Dawit Isaak. Flera andra journalister och poeter greps under samma period, däribland fotografen och tidigare tv-chefen Seyoum Tsehaye och poeten och chefredaktören Amanuel Asrat. Liksom Dawit Isaak har de suttit fängslade i ett kvarts sekel.
Björn Tunbäck berättar att PEN Eritrea i exil hade ställt upp fotografier av de fängslade journalisterna nedanför festivalscenen i Wien.
– Att se de stora porträtten med bland andra Dawit Isaak, Seyoum Tsehaye och Amanuel Asrat var som att se hur tiden frysts för 25 år sedan. Tiden har stannat för dem, medan deras barn, familjerna och världen har fortsatt att utvecklas. De 25 år gamla bilderna av frusna ögonblick tydliggör brutaliteten i den eritreanska regimens övergrepp mot dem, deras familjer och mot pressfriheten och demokratin i Eritrea, säger Björn Tunbäck.
There was poetry
Under festivalen framförde poeterna sina verk på tigrinja respektive tyska. Därefter lästes de engelska översättningarna, som publicerats i antologin. Titeln Bound as we are är hämtad från den engelska översättningen av Dawit Isaaks bok Hope.
Kokob Tesfaldet, filmare och undersköterska i Sundsvall, läste ett utdrag ur sin dikt ”There was poetry”:
Written for bad times,
Hoarded like provisions
Stored far away
For those years
When times would darken
When separation would come-
So grief wouldn’t weigh so heavy,
So the sorrowful wouldn’t go mad
And especially for me,
To keep me from going mad
Flera av poeterna är journalister som arbetade för tidningar och radio i Eritrea innan de tvingades fly. Yirgalem Fisseha arbetade på Eritreas Radio Bana, motsvarande Sveriges Radio, när hon och hennes kollegor greps 2009. Efter sex år släpptes hon ur fängelset.
I dag bor Yirgalem Fisseha i Tyskland, men hon har besökt Sverige flera gånger på inbjudan av både Svenska Akademien och Reportrar utan gränser.
Två rader ur hennes dikt ”Are you writing?” fångar hennes erfarenheter:
Their lie is called truth, your truth falsehood
Their bigotry is called honor; your courage is paid
in death.
Även poeten Haile Bizen arbetade som journalist i Eritrea. I dag bor han i Norge. Under festivalen läste han dikten ”Ironing shorts”, som skildrar utvecklingen i Eritrea från befrielsekriget mot Etiopien 1960–1991.
I have a weakness for shorts
But this poem is about mother.
When my brother took up arms for freedom
We never heard from him again.
No grave to lay flowers on
No portrait to illuminate by candle.
Mother invented her own ritual of remembrance
Every year she ironed my brother’s trousers
Moistening them and breathing in his lingering essence.
When father died
She had two pairs of trousers to iron.
When I went into exile
She had three.
Or, more accurately, two and a half.
Forgive me, mother, for leaving half the smell behind
I have a weakness for shorts.
Dikterna är hämtade ur Bound as We Are, utgiven av Verlag der Theodor Kramer Gesellschaft.
Eritrea ligger på plats 180 av 180 i RSF:s pressfrihetsindex 2026.


