2023 års upplaga av pressfrihetsindex som Reportrar utan gränser sammanställer varje år visar på stora och radikala förändringar kopplade till politiska, sociala och tekniska omvälvningar.
Pressfrihetsindex bedömer årligen situationen för pressfrihet och möjligheter att arbeta som journalist i 180 av världens länder och territorier. Enligt årets pressfrihetsindex som publiceras på pressfrihetens dag 3 maj, är situationen mycket dålig i 31 länder, dålig i 42, problematisk i 55 och bra eller ganska bra i 52 länder. Med andra ord är situationen för journalistik dålig i sju av tio länder och tillfredsställande i endast tre av tio.
Norge ligger på första plats för sjunde året i rad. Men – för ovanlighetens skull – är ett icke-nordiskt land rankat som tvåa, nämligen Irland (som gått upp 4 platser till 2), före Danmark (som gått ned 1 plats till 3). Nederländerna (plats 6) har gått upp 22 platser och återtagit sin position från 2021, innan kriminaljournalisten Peter R. de Vries mördades.
Även längst ner i indexet har det skett förändringar. De tre sista platserna innehas av enbart asiatiska länder: Vietnam (plats 178), som så gott som fullbordat sin jakt på oberoende reportrar och kommentatorer: Kina som är en av de största exportörerna av propaganda och världens största fängelse för journalister (ned 4 platser till 179), och inte överraskande, Nordkorea (plats 180).
– Pressfrihetsindex visar enorma svängningar, med stora upp- och nedgångar och exceptionella förändringar, som Brasiliens uppgång med 18 placeringar och Senegals nedgång med 31 placeringar. Denna instabilitet är resultatet av en ökad aggressivitet från myndigheternas sida i många länder och en växande fientlighet mot journalister på sociala medier och i den fysiska världen. De oförutsägbara svängningarna är också en konsekvens av en ökad tillväxt på marknaden för fejkat innehåll, en marknad som producerar, distribuerar och tillhandahåller verktyg för desinformation, säger Christophe Deloire, generalsekreterare RSF.
Följder av fejkat innehåll
Pressfrihetsindex 2023 belyser vilka effekter fejkat innehåll har haft för pressfriheten. I 118 länder (två tredjedelar av de 180 länder som indexet utvärderat) rapporterade merparten av de som svarade på indexenkäten att politiska aktörer i deras länder ofta eller systematiskt var involverade i massiva desinformations - eller propagandakampanjer. Skillnaden suddas ut mellan sant och falskt, verkligt och fabricerat, fakta och påhittat, vilket äventyrar rätten till information. Nu används en aldrig tidigare skådad möjlighet att manipulera innehåll för att undergräva kvalitetsjournalistik och försvaga journalistiken som sådan.
Den anmärkningsvärda utvecklingen av artificiell intelligens orsakar ytterligare förödelse i medievärlden, som redan undergrävdes av Web 2.0. Under tiden uppvisar Twitter-ägaren Elon Musk ett extremt godtyckligt, betalningsbaserat förhållningssätt till information, vilket visar att vissa plattformar försvårar situationen för journalistik.
Desinformationsindustrin sprider manipulativt innehåll i stor skala, vilket framgår av en undersökning av konsortiet Forbidden Stories, ett projekt där RSF är medgrundare. AI sammanställer information där principerna om korrekthet och tillförlitlighet är åsidosatta. Den femte versionen av Midjourney, ett AI-program som genererar högupplösta bilder har matat sociala medier med allt fler trovärdiga och svårupptäckta falska "foton", inklusive realistiska bilder av Donald Trump som stoppas av polisen och Julian Assange i koma iförd tvångströja, som blev virala.
Propagandakrig
Propaganda från Ryssland (plats 164) har ökat och landet har åkt ner ytterligare nio platser i 2023 års index. På rekordtid har Moskva etablerat en ny mediearsenal med syfte att sprida Kremls budskap i de ockuperade områdena i södra Ukraina, samtidigt som man slår hårdare än någonsin mot de sista kvarvarande oberoende ryska medierna, som har förbjudits, blockerats och/eller utpekats som "utländska agenter". Rysslands krigsförbrytelser i Ukraina (plats 79) bidrog till att ge detta land ett av indexets sämsta poäng för säkerhet.
Uppgångar och fall
USA (plats 45) har fallit tre placeringar. Amerikaner som svarat på indexets frågor var negativa till situationen för journalister (särskilt det juridiska ramverket på lokal nivå och det utbredda våldet) trots Biden-administrationens välvilja. Morden på två journalister (Las Vegas Review Journals Jef German i september 2022 och Spectrum News 13:s Dylan Lyons i februari 2023) hade en negativ inverkan på landets ranking. Brasilien (plats 92) steg18 platser som en följd av Jair Bolsonaros avgång, vars presidentperiod präglades av extrem fientlighet mot journalister samt valet av Lula da Silva som förebådar en förbättring. I Asien innebar förändringar i regeringar också förbättringar i situationen för media med anmärkningsvärda uppgångar i indexet som Australien (upp 12 till plats 27) och Malaysia (upp 40 till plats 73).
Situationen har gått från problematisk till mycket dålig i ytterligare tre länder: Tadzjikistan (ned 1 till plats 153), Indien (ned 11 till plats 161) och Turkiet (ned 16 till plats 165). I Indien äventyras mångfalden sedan oligarker nära premiärminister Modi tagit över media, medan Erdogan-administrationen i Turkiet har intensifierat sin förföljelse av journalister inför valet som är planerat till den 14 maj. I Iran (plats 177) gjorde det hårdhänta tillslaget mot protesterna som utlöstes av den unga studenten Mahsa Aminis död i polisförvar, att landets poäng för "sociala sammanhang" och "rättslig miljö" blev ännu lägre.
Några av 2023-indexets största nedgångar har skett i Afrika. Senegal (plats 104) som fram till nyligen varit en regional föregångare har fallit 31 platser, framför allt på grund av åtalen mot två journalister, Pape Alé Niang och Pape Ndiaye och den kraftiga nedgången beträffande säkerheten för mediearbetare. I regionen Maghreb har Tunisien (plats 121) fallit med 27 platser som ett resultat av president Kais Saieds växande auktoritära styre och oförmåga att tolerera mediekritik. I Latinamerika har Peru (plats 110) rasat 33 platser då landets journalister får betala dyrt för den ihållande politiska instabiliteten och trakasseras, attackeras och smutskastas med anledning av sin närhet till ledande politiker. Nedgången för Haiti (ned 29 platser till 99) beror också främst på den fortsatta nedgången av säkerheten.
Europa, särskilt Europeiska unionen, är den region i världen där det är lättast för journalister att arbeta, men situationen är blandad även här. Tyskland (på plats 21), där antalet registrerade fall av våld mot journalister och arresteringar är rekordstort, har fallit med fem platser. Polen (på plats 57), där 2022 var relativt lugnt ur pressfrihetssynpunkt, har klättrat upp nio platser, medan Frankrike (på plats 24) har gått upp två. Grekland (på plats 107), där underrättelsetjänsterna och kraftfulla spionprogram spionerar på journalister, fortsätter att ha EU:s lägsta ranking. Poängen för regionenEuropa-Centralasien påverkas också kraftigt av Centralasiens dåliga resultat. Flera av länderna där som Kirgizistan (ned 50 platser till 122), Kazakstan (ned 12 platser till 134) och Uzbekistan (ned 4 platser till 137) – har tappat placeringar på grund av att antalet attacker mot media har ökat. Turkmenistan (på plats 176), är fortfarande ett av de fem lägst placerade länderna i indexet. Där har censuren och övervakningen återigen intensifierats efter att den avgående presidenten Serdar Berdimuhamedows son, valdes till president i mars 2022.
I Amerika finns det inte längre något grönfärgat land på pressfrihetskartan. Costa Rica (ned 15 platser till 23) var det sista landet i regionen med en situation som klassificerades som bra. Costa Ricas tapp med fem platser beror på en kraftig nedgång i politiska poäng (ned 15,68 poäng) och landet har nu en lägre placering än Kanada (som gått ner 4 platser till 15).
Mexiko (128) har fallit ytterligare i år och är nu det land i världen med flest försvunna journalister (28 under de senaste 20 åren). I Kuba (på plats 172), där staten fortfarande har monopol på pressen, har censuren intensifierats och landet fortsätter att ha regionens lägsta ranking, precis som 2022.
Även om det skett några viktiga uppgångar i Afrika, som Botswana som klättrat upp 35 platser till plats 65, har situationen för journalistik överlag blivit svårare. Situationen klassificeras nu som "dålig" i nästan 40 % av länderna i Afrika (mot 33 % år 2022). I Burkina Faso (på plats 58), har lokala återutsändningar av internationell media förbjudits och journalister har utvisats, och Sahel är på väg att bli en "no-news zone". Flera journalister har också mördats i Afrika, inklusive Martinez Zongo i Kamerun (plats 138). I Eritrea håller presidenten Issaias Afeworkis fortfarande media i ett despotiskt grepp.
I Asien-Stillahavsområdet återfinns fortfarande några av världens värsta regimer för journalister. Myanmar (plats 173), är världens näst största fängelse för journalister sedan militärkuppen i februari 2021, och i Afghanistan (plats 152), som ligger kvar i botten av indexet fortsätter situationen för reportrar att försämras inte minst för kvinnliga journalister som bokstavligen har raderats från offentligheten.
Sist av alla i den regionala rankingen placerar sig Maghreb-Mellanöstern som fortfarande är världens farligaste region för journalister med en situation som klassificeras som "mycket dålig" i mer än hälften av länderna. Det mycket låga betyget i länder som Syrien (plats 175), Jemen (plats 168) och Irak (plats 167), beror särskilt på det stora antalet journalister som saknas eller hålls som gisslan. Även om Palestina (plats 156) har gått upp med 14 platser, är indikatorn för journalisters säkerhet mycket låg efter att ytterligare två journalister dödades 2022. Saudiarabien ligger fortfarande nära botten av indexet. I Maghreb har fängslandet av journalisten och medieägaren Ihsane El Kadis bekräftat den växande auktoritarismen i Algeriet (plats 136), som fallit två platser och där situationen fortsätter att klassificeras som "dålig".
HUR INDEXET SAMMANSTÄLLDES
Detta är det andra pressfrihetsindexet som sammanställts enligt en ny metodik som utarbetades 2021 av en panel av experter från den akademiska världen och mediavärlden.
Metodiken är baserad på en definition av pressfrihet som ”journalisters möjligheter som individer och kollektiv att välja, producera och sprida nyheter i allmänhetens intresse oberoende av politisk, ekonomisk, juridisk och social inblandning och i frånvaro av hot mot deras fysiska och mentala säkerhet.”
Metodiken använder fem nya indikatorer som formar indexet och ger en bild av pressfrihet i all dess komplexitet: politisk kontext, rättslig ram, ekonomisk kontext, sociokulturell kontext och säkerhet.
I de 180 länderna och territorierna som rankas av RSF, utvärderas dessa indikatorer på grundval av en kvantitativ sammanställning av övergrepp mot journalister och medier och en kvalitativ analys baserad på svaren från hundratals pressfrihetsexperter som valts ut av RSF (inklusive journalister, akademiker och människorättsförsvarare) som svarat på över 100 frågor.
Med tanke på förändringen av metodiken bör man vara försiktig när man jämför rankningar och poäng före och efter 2021.
