Tjugofem år efter att de greps hålls Dawit Isaak, Temesgen Ghebreyesus, Seyoum Tsehaye och Amanuel Asrat fortfarande isolerade från omvärlden, utan rättegång och utan möjlighet att träffa sina anhöriga. I ett upprop initierat av Reportrar utan gränser (RSF) uppmanar 133 journalister från hela världen det internationella samfundet att agera för att få dem frigivna.
Den 23 september 2026 har det gått 25 år sedan den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak och hans eritreanska kollegor Temesgen Ghebreyesus, Seyoum Tsehaye och Amanuel Asrat frihetsberövades. De greps i september 2001 i huvudstaden Asmara, när de eritreanska myndigheterna slog till mot kritiska röster, däribland journalister inom den oberoende pressen.
Dawit Isaak var medgrundare och delägare i den oberoende tidningen Setit, där han bland annat publicerade artiklar med krav på demokratiska reformer. I november 2005 släpptes han tillfälligt, men greps på nytt två dagar senare. Varken Dawit Isaak, Temesgen Ghebreyesus, Seyoum Tsehaye eller Amanuel Asrat har någonsin ställts inför rätta. Det finns ingen information om deras hälsotillstånd eller var de hålls fängslade.
Godtyckligt frihetsberövande
När president Isaias Afwerki intervjuades 2009 av svenska TV4 om Dawit Isaaks situation svarade han: ”Jag bryr mig inte om var han är eller vad han gör. Han begick ett stort misstag”, utan att ge någon ytterligare förklaring.
I december 2025, efter det första svenska regeringsbesöket i Eritrea på mer än 30 år, uppgav utrikesminister Maria Malmer Stenergard för nyhetsbyrån Agence France-Presse (AFP) att journalisten, enligt Utrikesdepartementets ”bedömning”, var vid liv.
– Det godtyckliga frihetsberövandet av Dawit Isaak och hans kollegor Temesgen Ghebreyesus, Seyoum Tsehaye och Amanuel Asrat, som nu har pågått i 25 år, är en tragedi som har tillåtits fortgå alldeles för länge. I ett kvarts sekel har de hållits isolerade från omvärlden helt utan rättsligt stöd. De är utsatta för en allvarlig och uppenbar kränkning av sina grundläggande rättigheter – vilket var centralt i den anmälan om brott mot mänskligheten som RSF lämnade in i Sverige 2024 mot president Isaias Afwerki och andra högt uppsatta eritreanska företrädare, säger Sadibou Marong, chef för RSF i Afrika söder om Sahara.
Internationell mobilisering för Dawit Isaaks frigivning
Sedan 2001 har kraven på Dawit Isaaks frigivning blivit allt fler. År 2016 uppmanade Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter de eritreanska myndigheterna att antingen frige journalisten eller skyndsamt ge honom en rättvis rättegång samt betala skadestånd.
En koalition av jurister och organisationer, däribland RSF, tog fallet till FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden. Initiativet kom från Raoul Wallenberg Centre for Human Rights. I mars 2023 slog experterna fast att Dawit Isaaks långvariga frihetsberövande stred mot 19 artiklar i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Eritreas regering har åtagit sig att respektera denna förklaring.
Arbetsgruppen uppmanade de eritreanska myndigheterna att ”omedelbart och villkorslöst frige Dawit Isaak och ge honom en verkställbar rätt till ersättning och andra former av gottgörelse i enlighet med internationell rätt.”
I september 2024 lämnade RSF Sverige in en anmälan till svensk åklagare mot president Isaias Afwerki och andra högt uppsatta eritreanska företrädare för handlingar som skulle kunna utgöra brott mot mänskligheten. Ingen förundersökning inleddes. Anmälan 2024 var den andra som RSF lämnade in. Den första lämnades in tio år tidigare.
– Det långvariga frihetsberövandet ett fortsatt angrepp på eritreanernas rätt till information. På denna sorgliga årsdag vädjar, på initiativ av RSF, 133 journalister från hela världen till det internationella samfundet att agera för deras frigivning och för att hela sanningen om omständigheterna kring deras frihetsberövande ska komma fram. De ansvariga för dessa handlingar måste ställas till svars, säger Sadibou Marong.
Eritrea ligger på plats 180 av 180 i Reportrar utan gränser pressfrihetsindex.
