Nästan ett år efter att den europeiska mediefrihetsförordningen, EMFA, började gälla har de flesta medlemsländer fortfarande inte anpassat sin lagstiftning. De tydligaste reformerna har genomförts i länder som redan ligger högt i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.
När EU-kommissionen inom kort publicerar sin årliga rapport om rättsstatens principer uppmanar Reportrar utan gränser, RSF, de länder som ligger efter att skynda på reformerna och möta de fortsatta hoten mot mediefriheten i EU.
– I stora delar av EU finns de allvarliga problemen kvar som ledde fram till den europeiska medielagstiftningen EMFA 2024. Politiken påverkar public service. Journalisters källor saknar tillräckligt skydd. Ägarstrukturerna är otydliga. Statlig annonsering fördelas orättvist. Mediekoncentrationen ökar utan garantier för redaktionellt oberoende. Om de länder som ligger efter inte snabbt täpper till luckorna i lagstiftningen kommer EMFA:s löften inte att infrias. Medborgarna riskerar då att förlora rätten till tillförlitlig, oberoende och mångsidig information, säger Julie Majerczak som är RSF:s permanenta representant i EU.
I EU-kommissionens årliga rapport om rättsstatens principer bedömer EU-kommissionen bland annat hur väl medlemsländerna skyddar pressfriheten och RSF presenterar resultatet av en ettårig granskning av hur medlemsländerna har genomfört EMFA. Granskningen fokuserar på fem centrala områden.
Public service är fortsatt sårbart för politisk påverkan och budgetnedskärningar
Trots den långvariga krisen för Europas public service-medier tvekar många medlemsländer att införa de skydd som krävs mot politisk påverkan och osäker finansiering.
Bland de länder som har kommit längst utmärker sig Sverige. Redan i oktober 2025 antog Sverige en bred reform av public service. Den innehöll bestämmelser kopplade till EMFA som ska stärka public service-bolagens oberoende.
I Ungern har Peter Magyars nya regeringsmajoritet nyligen antagit ett lagförslag som gör om styrningen och finansieringen av public service. Syftet är att anpassa systemet till EMFA:s krav.
Utöver dessa få framsteg utsätts många public service-medier i Europa för politiska påtryckningar. Andra har finansieringssystem som gör dem sårbara för politisk påverkan.
I Frankrike har en parlamentsrapport föreslagit att public service ska omvandlas till en statligt kontrollerad medieorganisation.
I Tjeckien och Litauen har förslag som skulle försvaga public service-mediernas oberoende och finansiering fått politiskt stöd, trots att de tydligt strider mot EMFA.
I Grekland utses ledningen för public service numera genom en formell rekryteringsprocess. Regeringen fattar dock fortfarande det slutliga beslutet.
I Slovakien saknas en lagstiftning som skyddar public service-bolagets oberoende i enlighet med EMFA. Därför har RSF anmält bolaget till landets medietillsynsmyndighet. Anmälan gäller bristande opartiskhet i nyhetsrapporteringen.
Läget är också oroande i Malta, Polen och Bulgarien. Där har reformerna av public service hittills stannat av.
I Rumänien har försöken att ändra lagstiftningen och styrningen av public service inte gett önskat resultat. En viktig orsak är att politiska aktörer har visat begränsad vilja att minska sitt inflytande över tillsättningen och avsättningen av public service-bolagens ledningar.
Det är fortsatt svårt att skydda journalisters rättigheter
När EMFA:s skydd inte har införts fullt ut fortsätter journalisters rättigheter att kränkas. Det gäller särskilt skyddet för källor.
Journalister i EU utsätts fortfarande för olaglig övervakning. Trots det har nästan inget medlemsland anpassat sin nationella lagstiftning till artikel 4 i EMFA. Artikeln ska skydda journalister från att tvingas avslöja sina källor.
I Slovenien innebär en ny lagändring att journalister kan tvingas röja sina källor i samband med parlamentariska utredningar.
I länder som Grekland och Italien finns få tecken på att lagstiftningen har anpassats. Där skulle artikel 4 kunna få stor betydelse, eftersom det finns omfattande och dokumenterad oro för övervakning av journalister.
Reglerna mot mediekoncentration är den svagaste punkten
Genomförandet av artikel 22 i EMFA är det område som väcker störst oro. Artikeln kräver att medlemsländerna bedömer hur mediefusioner påverkar mediemångfalden och det redaktionella oberoendet.
Mediebranschens ekonomiska problem har påskyndat ägarkoncentrationen på marknaden. Det försvagar i sin tur mångfalden i medierna.
RSF:s granskning visar att många medlemsländer fortfarande saknar ett särskilt prövning av hur affärer påverkar mediemångfalden. Finland, Portugal och Sverige hör till de få undantagen.
I Nederländerna har myndigheterna tillämpat artikel 22 i praktiken, trots att den nationella lagstiftningen om mediekoncentration ännu inte har uppdaterats.
Flera andra medlemsländer håller på att ändra sina konkurrenslagar för att införa ett granskning av mediemångfalden.
I Belgien godkände myndigheterna nyligen en sammanslagning mellan två stora medieföretag. Köparen åtog sig att skydda mediemångfalden och det redaktionella oberoendet. Det finns dock inga garantier för att åtagandena är tillräckliga.
I bland annat Italien och Frankrike har försenade reformer gjort att myndigheterna fortfarande bedömer mediefusioner enligt äldre lagstiftning i stället för enligt EMFA:s nya krav.
Långsamma framsteg för regler om statlig annonsering
RSF ser med oro på medlemsländernas begränsade framsteg när det gäller statlig annonsering. Sådan annonsering kan användas för politisk påverkan och snedvrida mediemarknaden.
Artikel 25 i EMFA kräver att statlig annonsering fördelas rättvist, öppet och utan diskriminering. I de flesta medlemsländer har lagstiftningen ännu inte anpassats.
Förutom Grekland, Finland och Slovakien har inget medlemsland genomfört de nödvändiga lagändringarna.
I Tyskland publiceras visserligen uppgifter om statens annonseringskostnader varje år. Informationen lämnas dock bara ut som svar på frågor i parlamentet.
Framsteg kring medieägande, men stora luckor finns kvar
De tydligaste framstegen gäller artikel 6 i EMFA. Den kräver att medlemsländerna inrättar och upprätthåller nationella register över medieägande.
Flera länder har skärpt kraven på öppenhet eller håller på att anpassa sin lagstiftning till de nya EU-reglerna.
I Finland måste medieföretag numera lämna ägaruppgifter till Traficom. Myndigheten ansvarar för att upprätthålla och publicera ett register över medieägande.
I Grekland måste alla medieföretag lämna uppgifter om sina ägare senast i slutet av juni 2026.
Samtidigt saknar ett oroande stort antal medlemsländer fortfarande de register som artikel 6 kräver. Det gäller bland andra Österrike, Tyskland, Belgien, Cypern, Frankrike, Danmark och Spanien.
I Tyskland finns redan ett ägarregister, KEK-databasen. Det saknar dock viktig information. Där finns exempelvis inga fullständiga uppgifter om hur mycket statliga annonsmedel medier får varje år eller hur stora annonsintäkter de får från offentliga organ och aktörer i länder utanför EU.
I Spanien har regeringen lagt fram ett lagförslag som kräver att medier redovisar sina ägare. Parlamentet har ännu inte behandlat förslaget.
