När politiker säger att de vill tala direkt till folket – utan jobbiga medier – vet man att något håller på att gå snett. Det är ju oftast bara en omskrivning för att de inte vill att någon granskar eller skriver kritiskt. Det är så man kan se på såväl Donald Trump som Hugo Chávez, skriver Reportrar utan gränsers talesperson Erik Larsson.
Jag räknar röster. Det är efter midnatt och timmarna går långsamt. Sprättar upp kuvert och sorterar valsedlar. Gäspar. Tänker att det här måste bli sista gången, men vet att jag ljuger för mig själv. Om några månader är det bara ett minne och nästa val sitter jag säkert där igen och räknar.
Nu skriker rubrikerna om misstänkt valfusk i Borlänge. Ingen vet hur det landar. Men jag är tacksam för rapporteringen. För att vi inte enbart behöver förlita oss på partister och tyckare.
Det är för mycket sånt. Dålig impulskontroll.
Som när Donald Trump plötsligt kastade ut CNN, Politico och MS NOW från Vita huset. Han anklagar medier för att sprida falska nyheter, men de flesta vet vad det handlar om. Att han rasar mot dem som inte rapporterar positivt. Men det var ändå intressant att de fem tv-bolagen i Vita husets tv-pool – bland annat Fox News – gick ut i en gemensam markering och stoppade sin bevakning.
Precis när jag skriver detta kommer rapporter om att en federal domare slår fast att Vita huset måste släppa in CNN, Politico och MS NOW igen eftersom det finns anledning att tro att beslutet strider mot USA:s grundlag. Samtidigt har presidenten lovat att överklaga om domstolen går emot honom.
Patriotiska nyheter
Hur det nu blir med de tre kanalerna är ännu oklart, men tydligt är att Vita huset skarpt ogillar oberoende rapportering. Därför har presidenten lanserat en egen kanal. ”Trump TV”. Där kan vi räkna med en hel del patriotiska inslag om den ”framgångsrika” politik som förs.
I Sverige beskriver en politisk sakkunnig hos SD detta som ett ”intressant drag” för att tala ”direkt till folket”.
Så jäkla intressant är det inte. Ganska gammalt, om ni frågar mig.
Jag tänker på Venezuelas tidigare president Hugo Chávez. Han hade ett program som hette Aló Presidente, där han kunde prata fem–sex timmar om sin egen förträffliga politik varje söndag.
I direktsändning kunde han beordra militären att flytta trupper närmare Colombia eller meddela att ett företag skulle förstatligas. Jag har svårt att förstå vad som är så intressant med det. Politiker som orerar om sina egna framsteg och smutskastar sina kritiker finns det gott om.
Det har alltid smällt mellan auktoritära politiker och journalister.
Den här veckan är det extra lätt att se det.
25 år i fängelse
Den 23 september var det 25 år sedan Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Han har aldrig ställts inför rätta. Aldrig fått försvara sig inför en domstol. I 25 år har regimen hållit honom inspärrad för sitt journalistiska arbete.
Dag efter dag fortsätter regimen i Eritrea sitt övergrepp mot Dawit och de kollegor som fängslats med honom. Det är viktigt att världen inte låter det ske i tystnad.
Tillsammans med ett tjugotal andra publicister och debattörer har jag skrivit ett upprop som nu publiceras i sju svenska tidningar. Hur man än vänder och vrider på det är det här ett stort misslyckande. Visst har det gjorts ansträngningar, men faktum kvarstår: Dawit Isaak sitter fortfarande fängslad.
Han ska inte sitta i en cell i Eritrea för att han skrev artiklar. Han ska vara hemma. Punkt.
Före valet frågade Reportrar utan gränser riksdagspartierna vad de ville göra för att få honom fri. En tydlig majoritet ville se ett starkare svenskt agerande.
Om det här ska jag och flera andra prata på Bokmässan i Göteborg, där Reportrar utan gränser har ett tiotal seminarier den här veckan.
Tyvärr ser vi hur attackerna mot journalistiken blir allt intensivare. Många vill slippa frågor och granskning. Andra tjänar pengar eller politiskt inflytande på att undergräva förtroendet för etablerade medier. Auktoritära stater, techoligarker och andra aktörer satsar stora resurser på att skapa misstro och splittring. De vill sprida sina berättelser.
Det är därför journalistik behövs i en demokrati. Någon måste kunna ställa frågorna som makthavaren helst slipper. Kontrollera påståendena. Ta reda på vad som faktiskt har hänt. Det är det vi måste fortsätta försvara i orostider som dessa.
Stöd gärna vårt arbete. Du behöver inte vara journalist för att bli medlem. Pressfrihet angår oss alla.
Vi ses!
Stöd vårt arbete. Swish 123 900 44 90 | BG 5567-3818 | PG 90 04 49-0
