I år har Dawit Isaak suttit fängslad i 25 år. Reportrar utan gränser kommer under 2026 att intensifiera sitt arbete för att få honom frisläppt.
Den 13 januari 2026 har Dawit Isaak suttit fängslad i 8 878 dagar. Tillsammans med sina kollegor är han en av de journalister i världen som varit frihetsberövade längst – utan att ha dömts eller ens åtalats.
– Under dessa år har Dawits föräldrar gått bort utan att veta var deras son fanns eller hur han hade det. Hans barn har vuxit upp utan honom. Han har fått barnbarn som han aldrig har träffat, säger Reportrar utan gränsers Björn Tunbäck
Reportrar utan gränser, tillsammans med flera andra organisationer, har under lång tid arbetat för hans frigivning.
– I år ökar vi våra ansträngningar för att få Dawit frigiven. Att han nu går in i sitt 25:e år i fängelse är fullständigt orimligt, säger Erik Larsson, talesperson för Reportrar utan gränser.
Det finns nu en öppning i fallet. I slutet av 2025 frigavs flera politiska fångar i Eritrea och den svenska utrikesministern Maria Malmer Stenergard (M) besökte landet.
Första Pressfrihetspriset gick till Dawit
Dawit Isaaks fall är det enskilda ärende som Reportrar utan gränser har arbetat mest med. Vi instiftade vårt pressfrihetspris 2002. Året därpå tilldelade Dawit det första priset och blev känd för en större allmänhet. Två år senare, 2004, bildades stödföreningen Free Dawit, där flera organisationer samverkar. Först 2009 tog en bredare kampanj form, när de stora svenska dagstidningarna gick samman.
På initiativ av Reportrar utan gränser gjordes Dawit Isaaks författarskap tillgängligt för en svensk publik. Med stöd från Svenska Akademien och i samarbete med bland andra Författarförbudet översattes och gavs hans texter ut 2010, trots att de tidigare endast funnits på tigrinja. Utgivningen skedde genom ett unikt samarbete mellan elva svenska förlag och med stöd från Bokmässan.
Kritik mot svenska regeringars agerande
Sedan dess har manifestationer, debattartiklar och seminarier varit återkommande. Fallet har lyfts internationellt av Reportrar utan gränser Sverige i bland annat Tyskland, Österrike, EU-parlamentet, Gambia, Angola och Ghana. I Sverige har det uppmärksammats i skolor, riksdagen, Almedalen, på Bokmässan, vid universitet samt på gator och torg. När försöken att få Lidingö att byta namn på gatan där Eritreas ambassad ligger misslyckades, genomfördes i stället en symbolisk kampanj med egna gatskyltar: Dawit Isaaks plats.
Under åren har Reportrar utan gränser, tillsammans med andra, riktat skarp kritik mot hur olika svenska regeringar hanterat ärendet. Vi tog 2016 initiativ till idén om en riksdagskommission som skulle granska Utrikesdepartementets arbete. 2021 tillsattes en sådan kommission, som granskade hanteringen av både Dawit Isaak och Gui Minhai. Rapporten, som presenterades 2022, pekade på allvarliga brister.
Ska lyfta fallet till en europeisk nivå
För att bemöta Eritreas påstående att Dawit Isaak enbart är eritreansk medborgare togs 2010 ett juridiskt initiativ tillsammans med juristen Percy Bratt. Hans rättsutlåtande slog fast att Sverige, och därmed EU, enligt folkrätten har en skyldighet att agera för Dawit Isaaks frigivning. Utlåtandet överlämnades till UD, EU-kommissionen och EU-parlamentet.
– Ett av årets viktigaste åtaganden för oss är att öka trycket ytterligare. Att Dawit Isaak nu går in i sitt 25:e fängelseår är inget vi kan acceptera. I år ska vi lyfta upp det här ännu mer på en europeisk nivå. Dawit har ju också fängslade kolleger med familjer i Tyskland och Frankrike, säger Björn Tunbäck.
Illustration: Kalle Ahlsén
