Kvinnliga journalister som bevakar jämställdhet och kvinnors rättigheter utsätts ofta för grovt näthat. En snabb reaktion från redaktionen kan stoppa att angreppen växer, visar en guide från Reportrar utan gränser.
En snabb och samordnad reaktion från redaktionen under de första 24 timmarna är avgörande. Den kan lugna situationen, stoppa att angreppen växer och ge stöd till den drabbade journalisten.
Enligt studien Her Voice, Their Target från 2025, som organisationen Women in Media gjort tillsammans med UNESCO, säger 81 procent av ukrainska kvinnliga journalister att de utsatts för nätbaserat våld. Samtidigt ser bara 64 procent av kvinnorna händelserna som faktiska angrepp. Det visar hur svårt det kan vara att känna igen och hantera hot – särskilt i krig och konflikt.
Hot och trakasserier mot kvinnliga journalister på nätet ökar globalt. I rapporten Journalism in the #MeToo Era, publicerad av Reportrar utan gränser (RSF), säger 60 procent av journalisterna att de känner minst en kollega som utsatts för näthat på grund av sitt arbete med kvinnors rättigheter eller könsbaserat våld.
Enligt Liza Kuzmenko, chef för Women in Media, räcker det inte längre att bara skydda journalister från fysiska hot.
– Att skydda kvinnliga journalister innebär i dag också att hantera könsbaserat våld på nätet. De första 24 timmarna är avgörande. Om redaktionen dokumenterar trakasserier, samordnar insatser och ger stöd kan man stoppa att situationen förvärras och minska de långsiktiga följderna. Annars uppstår en nedkylande effekt: våldet drabbar inte bara en journalist – det tystar många andra, säger hon.
Vad redaktionen bör göra direkt efter ett angrepp:
• Lyssna och ge stöd. Lyssna på den utsatta journalisten utan att döma. Bekräfta hur angreppet påverkat henne och visa tydligt att redaktionen tar situationen på allvar. Undvik kommentarer som bagatelliserar händelsen eller antyder att journalisten själv orsakat trakasserierna.
• Bedöm hotnivån. Gör snabbt en bedömning av angreppet. Handlar det främst om trakasserier och psykisk press? Finns juridiska risker, till exempel förtal eller intrång i privatlivet? Eller finns direkta hot mot fysisk säkerhet? Försök också se om angreppet är organiserat eller håller på att eskalera.
• Säkra konton och digital utrustning. Byt direkt lösenord till e-post, sociala medier och arbetskonton. Aktivera tvåfaktorsautentisering där det går. Se till att enheter är skyddade och minska spridningen av känslig personlig information. På RSF:s resurssida finns praktiska råd om digital säkerhet.
• Erbjud psykologiskt stöd. Se till att journalisten får tillgång till samtalsstöd eller annan professionell hjälp. Ge henne tid att bearbeta det som hänt och låt henne själv avgöra hur hon vill gå vidare. Psykologisk trygghet är viktig för att hon ska kunna fortsätta sitt arbete.
• Dokumentera angreppet. Samla bevis: skärmdumpar, webbadresser, meddelanden och annat relevant material. Spara allt på ett säkert ställe. Dokumentationen kan behövas vid polisanmälan, anmälningar till plattformar eller i påverkansarbete. Tidig dokumentation gör det också lättare att se mönster i trakasserierna.
• Ta in juridisk hjälp. Kontakta en jurist för att bedöma om rättsliga åtgärder är möjliga – till exempel vid förtal, trakasserier eller intrång i privatlivet. Juristen kan också avgöra om ärendet bör polisanmälas, drivas civilrättsligt eller hanteras genom ett offentligt uttalande.
• Överväg ett offentligt svar. Om redaktionen ska uttala sig offentligt måste det göras genomtänkt. Säkerställ att journalisten samtycker. Formulera budskapet så att det inte leder till mer uppmärksamhet eller nya angrepp. Ibland är ett sakligt svar rätt väg. I andra fall är det bättre att inte svara alls.
• Informera redaktionen. Berätta internt vad som hänt, vilka risker som finns och vilka åtgärder som tas. Det gör stödet mer samordnat, minskar risken för misstag och stärker tryggheten på redaktionen.
En tydlig handlingsplan skyddar inte bara den enskilda journalisten utan också hela medielandskapet. Målet är att kvinnliga journalister ska kunna fortsätta arbeta utan rädsla – och utan att tvingas till självcensur. Guiden bygger på erfarenheter från flera organisationer, bland annat UNESCO, Coalition Against Online Violence, PEN America, Dart Center for Journalism and Trauma och International Women's Media Foundation.
Den har tagits fram inom initiativet Strengthening the Resilience of Women Journalists in Ukraine: Countering Online Violence and Gendered Disinformation. Projektet drivs av Women in Media med stöd från det nederländska utrikesdepartementet.
